tovehedvigmaria

Häromnatten låg jag vaken och läste på www.lovelifesweden.se om Mums Care i Ghana. Det är ett barnhem och även skola. Det är helt sjukt hur världen kan vara så olika för alla människor, alltså hur bra har vi inte det här i Sverige, som kan köpa vad vi vill, göra i princip vad vi vill och vara precis som vi vill. Medan dom knappt har tillgång till mat, har precis fått tillgång till rent vatten och skolmaterial. Om matteboken i svenska skolan gick sönder, får man en ny här i Sverige, man kan alltså förbruka hur många som helst per termin. Medan dom får dela på böckerna. Alltså, en chipspåse och en cola här i Sverige kostar 50 kr vilket är kostnaden för fyra paket blöjor i Ghana. Det är ingenting, men ändå svindyrt för dem. Det fick mig verkligen att tänka. Visst, jag har sett och hört om sånna här ställen förr, och tänkt då också hur sjukt det är men sen går man upp dagen efter och fortsätter slösa pengar på skit och leva sitt vanliga liv igen. Och klaga över hur äcklig maten är i skolan, eller att bussen är sen, eller att man inte orkar gå till jobbet för man är lite förkyld. Men nu vill jag göra någonting. Jag vill också hjälpa till och förhoppningsvis kunna rädda någons liv. En person kan inte rädda världen, men man kan kanske hjälpa åtminstone en annan person? Jag har inte kommit på än hur jag ska ta mig till det mål jag har, men det kommer nog med tiden.
Jag ska iallafall börja med att bli månadsgivare. Det är iallafall någonting.